Enligt en Sifoundersökning beställd av en av de större dejtingsajterna har en knapp tredjedel av landets drygt två miljoner singlar någon gång sökt efter en partner på nätet, och andelen nätdejtare i Sverige uppges vara den högsta i världen. Exakt varför det förhåller sig så vet förstås ingen, men kombinationen av många ensamhushåll och högt internetanvändande är en ofta upprepad förklaring.

Fenomenet kom till Sverige för strax över tio år sedan, och branschen domineras av ett drygt tiotal aktörer. Några är annonsfinansierade, men de största lever på medlemsavgifter. Ett medlemskap kostar runt 200–300 kronor per månad, och ofta försöker sajterna också tjäna pengar på att erbjuda olika typer av tilläggstjänster.

Att uppskatta branschens ekonomiska storlek är svårt, men helt klart är att det digitala sökandet efter kärleken omsätter hundratals miljoner per år. En undersökning Aftonbladet genomförde 2009 kom fram till siffran 840 miljoner kronor. Den ska dock tas med en nypa salt eftersom den baserades på det medlemsantal sajterna själva hade uppgivit.

En vanlig anklagelse mot dejtingsajterna är att de konsekvent överdriver antalet användare för att locka till sig nya – betalande – medlemmar.

Parallellt med att den bransch som lever på människors önskan att inte vara ensamma har vuxit explosionsartat har också allt fler klagomål strömmat in till Konsumentverket. Avtal som förnyas automatiskt, gratiserbjudanden som i själva verket kostar och vilseledande marknadsföring hör till de vanligaste.

– Det är oftast den typen av anmälningar, säger Eva Moberg, jurist på Konsumentverket.

– I snitt får vi in 10–15 anmälningar mot de stora sajterna per år. Sedan kan man ofta se att de pekar på någon typ av fenomen som drabbar fler, alla anmäler inte.

Fonte: arbetaren.se